onsdag, december 12, 2012

Ut och in, upp och ner (del 1)

Tanken med detta inlägg är en slags dagbok för mig själv om vad som hände, mina tankar och känslor när allt blev ut och in och upp och ner torsdagen den 27 september 2012.

En bild som visar mina känslor.. (bild från Internet)


Trött, trött, trött...så här i efterhand förstår jag att jag varit så mycket tröttare än jag erkänt för mig själv och andra. När min särbo har velat komma på kaffe, kände jag....men jag orkar inte göra kaffe till två personer :/....när det var dax att gå hem från jobb kunde jag tänka, jag orkar inte gå hem (har 20 minuters gångväg hem).
Orkade liksom inte ens vara social, inte för jag är den sociala typen men nu var jag extremt osocial.

Jag hade väldigt dålig kondition, skrattretande dålig kondition...som gjorde att jag försökte träna upp den för att bli bättre...det hände att jag nästan kräktes på min väg hem från jobb för att jag var helt slut.



Ringde vårdcentralen och frågade om de hade en tid...vad jag sökte för visste jag inte, mer än att jag var trött, hade dålig kondition, ont i ryggen och fått vätska i kroppen. Läkaren tog en massa prover, allt såg hur bra ut som helst :/ men när han lyssnade på hjärtat hörde han ett blåsljud. Det brukar inte
vara någon fara, sa han, men eftersom han nu hörde det, så fick jag en remiss till en hjärtläkare som gör ett ultraljud och cirka en vecka efter det skulle jag göra ett arbetsprov hos hjärtläkaren. Okej det lät väl rimligt och jag Google blåsljud och det verkade vara ganska vanligt och ofarligt...

Tiden hos hjärtläkaren blev kl 11.30 torsdagen den 27 september.....skulle bara inom butiken och snabbt packa sju paket som skulle iväg till kunder innan jag skulle till hjärtläkaren.....sen skulle jag fortsätta jobba.....var tanken.

Jag satt i väntrummet en kvart, himla rogivande väntrum la jag märke till :), sen blev det min tur. Den mycket trevliga kvinnliga hjärtläkaren gjorde ultraljud och tog god tid på sig och jag kunde bara ligga och vila.
När hon var klar verkade hon lite bekymrad, kommer faktiskt inte ihåg om hon sa något om vad hon sett på ultraljudet....men hon ville i varje fall ringa några samtal och om jag tog det lugnt och stilla fick jag lov att gå hem....det var inte så långt. Det tog väl en timme sen ringde hon igen och sa att jag skulle åka till akuten och ta mig inom henne för att hämta upp lite papper som överläkaren på Hbg´s lasarett skulle ha. Jag fick INTE lov att GÅ till lasarettet utan var tvungen att ta en taxi...kändes ju lite smått oroväckande tyckte jag :/

Helsingborgs lasarett

Björn kom och vi tog taxi till akuten....ingen väntetid alls, bara rätt in i akutrummet och en massa frågor och prover sen var det rätt upp på avdelning 44 (rum 31:1) och jag fick besked på att jag inte fick lov att åka hem :(.
Inlagd


På ett vis kände jag, när jag väl var ensam på sjukhuset, vilken lättnad det var att få bli inlagd...någon som stoppade min tid som bara snurrade fortare och fortare och pressen som bara blev större och större. Jag behövde inte svara på sms och mail hela tiden....jag kunde sova när jag kände mig trött :) sov middag i två timmar varje dag på sjukan så jag var nog i behov av sömn tror jag,
trots att jag varken var med om operation eller annat "obehagligt" de första dagarna så gick jag knappt ur sjukhussängen...jag åt och sov i princip hela tiden...himmelriket :)




Överläkaren kom på eftermiddagen, han gjorde också ett ultraljud där han förklarade lite om vad vi såg på skärmen...min vänstra klaff var helt deformerad, förkalkad och föråldrad och hade bara två "svängdörrar" istället för normalt tre, och troligen var det medfött. Detta gjorde i sin tur att kroppspulsådern hade blivit förstorad en bit ovanför hjärtat och den hade även skivat sig lite. 
Happy face outside, sad face inside

De trodde först att det var akut akut och att jag skulle behöva opereras samma dag. Men det visade sig att det " bara" var akut och då ville de vänta på att en av de bästa läkarna i Lund kunde operera mig (Banzi Kolh).


Överläkaren förklarade också att det var en stor operation, och när det gäller de flesta hjärtfel idag så föreslår man motion så hjärtat får jobba lite men absolut inte på det jag hade...oppss jag som verkligen försökt att förbättra min urusla kondition och till och med anmälde mig till zumba i somras....gick i och för sig bara två gånger för jag höll på att dö så jobbigt det var :/



Hmm, lite svårt att greppa det det här....från att varit frisk, ja någorlunda i varje fall, till att på ett par timmar blivit inlagd och väntar på en stor hjärtoperation!!!
Övervakad och kanaliserad :)





















Vaknade på fredag morgon och fick en supergod frukost på lasarettet :)...fredagen flöt...mycket sömn, vila och tankar.
Hotellfrukost :)





















lördagen blev det bestämt att jag skulle göra en kranskärlsröntgen...de började med att förbereda min högra arm och min vänstra ljumske (om inte det skulle fungera via handleden). 
Jag kände mig så utlämnad och blottad på något vis, okända kvinnor och män som knäpper upp min skjortan för att sätta dit eller ta bort EKG ploppar, hasar ner ens underbyxor för komma åt ljumsken....man känner sig rätt liten
Läkaren bedövade handleden och satte dit en kanyl där de sprutade in kontrast...lite småläskigt med känslan av iskallt och kokhett. Sen förde han in en tunn "ståltråd" genom armen och fram till hjärtat...fy så in i baljan läskigt...men det fungerade inte så han fick dra ut den igen och det var lika läskigt det. Ståltråd nummer två in...funkade inte det heller, ut igen. 


Kladdkaka


Usch det sökte mig och jag kände mig spyfärdig...jag låg och sjöng Peps Perssons O'boy :) för att stå ut. 

Tråd nummer tre fastnade i höjd med armvecket :/ så det blev tråd nummer fyras tur, tack gode gud att den funkade så de slapp gå in via ljumsken också. 

Kranskärlen såg finfina ut :) och jag fick minsann en god kaga till efterrätt :)









Det var nog efter det som jag började förstå vad som skulle hända...blev himla ledsen och rädd, tänkte, om jag tyckte denna röntgen var obehaglig vad kommer jag då inte att tycka om själva operationen!


Dagen efter (söndag) kom min son och hans pappa med massor av godis och en inredningstidning, som sonen valde :) och i påsen med godis låg ett rött gelehjärta som sonen vet att jag inte tycker om men han ville ändå lägga i det som en symbol...gulligt! Min syster och Jonas kom och hälsade på...de hade med sig inneskor till mig, det behövs här.
Godishjärtat från sonen och tidningen





















Måndagen förflöt med funderingar, mattider, sovstunder och lite besök (kommer faktiskt inte ihåg vem som kom vilken dag men alla mina nära och kära var där då och då:) Min fina syster yster kom och hälsade på idag :).  Jag fick ett paket Mariekex av Björns dotter My :) gulligt!
Mmmm gott :)





















Sen blev det minsann tisdag, min födelsedag, min 45:e till och med :)
Fick en fin liten sångstund av läkarna och sköterskorna när de gick ronden :) så himla gulligt! Ett paket anlände också, en låda full med små fina saker, det var min dotter som gjort lite pyssel och knåp till mig och skickade det ändå från Norge :)

Pyssel, knåp och kärlek





















Det hade minsann gjorts upp planer under dagen utan min vetskap :)) Min son och hans flickvän kom framåt kvällen och hade med sig ett paket...mmm Body butter med jordgubbsdoft :) och samtidigt distraherade de mig så jag inte skulle märka saker och ting.....
Bror min och hans familj dök också upp så vi fikade en stund vi också :)
Björn kom inrusande med andan i halsen och ville att vi skulle dricka kaffe....och då har han fått låna ett rum....han har lagt en vit duk på bordet, tänt "låtsas" ljus, dukat upp med champagne och ostron och en bakelse till dessert!
Ostron och annat gott





















Så trots att jag hamnat på lasarettet och inte fick gå utanför glasdörrarna blev min födelsedag väldigt mysig!




















Sen flyter veckan på...inget speciellt händer...det kommer en helg till och ingen permission :( det var bara att snällt stanna kvar och ta det lugnt. Fick i varje fall reda på att operationen skulle bli av på tisdagen nästföljande vecka, alltså den 9 oktober, men jag skulle åka ner till Lund på måndag vid lunchtid.

Universitetssjukhuset i LUND

Måndag morgon (8 oktober)...upp, duscha och tvätta håret med bakteriedödande svampar, njuta av frukost....vänta...vänta...vänta
Björn kom....fick lunch...vänta...vänta.
Vid halv två snåret (tror jag) kom ambulanspersonalen och hämtade mig (och Björn) för färd ner till Lund.
Möttes av en underbar undersköterska som tog väldigt väl hand om mig och förklarade hur allting skulle gå till, så alla läkare, narkospersonal mm kom in och pratade en stund med mig och förklarade vad just den personen skulle göra. Kändes himla tryggt faktiskt...alla visste precis vad som skulle göras så jag kunde bara låta mig omhändertas av deras professionella händer. 

Min rädsla handlade egentligen inte alls om själva narkosen eller operationen utan om allt efteråt. Respiratorn som jag eventuellt skulle hinna känna innan de drog ut den, illamåendet som jag visste skulle komma och som jag tycker är såå läskigt, alla slangar, sprutor, kateter och pryttlar....fy fan rent ut sagt.

Sov ändå gott, som vanligt, har en förmåga att kunna sova gott på nätterna oavsett avd som hänt eller ska hända under dagen :) tack och lov för det!

DAGENS FACEBOOKINLÄGG!




Det finns tillfällen ibland tydligen när man måste lämna bort sig själv, sin stora förälskelse och sitt tvilling till främmande människor i dåligt sydda kläder o foppatofflor.
Tagit leg på alla inblandade o vet var deras barn bor...
Håll tummarna att det inte blir strömavbrott i Lund de närmaste dagarna, eller det blir punka på någon slang...
Nästa vecka kommer en kvinnlig Terminator inta Ängelholms Rehab och förmodligen möblera om :-) — med Liselott Marklund.


OPERATIONSDAX tisdagen den 9 oktober 2012 cirka 13.30

Vaknar, ingen frukost, in och duscha med svamparna, byte av storskjortan och sängkläder, renare än renast nu.

Väntar, väntar, väntar....Björn och Sandra är här...

En timme innan kom sköterskan och gav mig en lugnande tablett...jag själv kände mig hur vaken som helst så jag trodde inte att den hjälpte, men enligt Sandra och Björn så sov jag och var vaken om vartannat hela tiden.

Lugn i sinnet.

En massa grönklädda män och kvinnor som flyttade, la rätt, stack nålar och grejade med mig...en dos sömnmedel i armen och den man andas i (kommer inte ihåg vad den heter) sen var inte jag med mer.



Ser inget, sväljer som en besatt, det finns något i min hals som är väldigt raspigt....en lugn kvinnlig röst säger Hej, du ligger nu på intensivvårdsavdelningen, operationen har gått jättebra och du har en respirator i halsen, det är därför du inte kan prata...vi ska se om vi kan ta bort den nu.....
Whaaaattttt...vad menar hon....se......TA BORT DEN BARA!!!

Snapp......så var jag borta igen, som att stänga av TV´n ungefär. Fick veta efteråt att det var då de var tvungna att öppna mig igen pga att det uppstod blödningar :/.

Ser inget, sväljer som en besatt, det finns något i min hals som är väldigt raspigt....en lugn kvinnlig röst säger Hej, du ligger nu på intensivvårdsavdelningen, operationen har gått jättebra och du har en respirator i halsen, det är därför du inte kan prata...vi ska ta bort den nu.....
Taaack gode gud för att ni ska ta bort den! 
Andras in ett djupt andetag sen andas du ut kraftigt och då plockar vi bort den....Jag andades ut, kräktes och de fick ut den, allt på en gång!

DAGENS FACEBOOKINLÄGG!




Tjillevipp...
  Liselott Marklund slocknade med ett leende på läpparna 13.45, och kirurgen (eller operatören som Lisa envisas att kalla honom) beräknas vara klar och tvättat händerna ca 19-21. Så här sitter man och väntar...
Vaknar kommer hon inte att göra förrän sent ikväll .-( — med Liselott Marklund.



har gjort ett inlägg på
den 9 oktober 2012 i närheten av Häljarp via mobil

Hej alla Lisas vänner, tror ni kan se detta :-)
Hon bad mig hälsa att hon, som alltid var på bra humör innan hon slocknade in :-)
Hon ligger nu på operationsbordet o beräknas vara klar kl 19-21. Sen lär hon inte vakna förrän imorgon förmiddag. — med Liselott Marklund.


  
har gjort ett inlägg på

Tallyhoo...
Efter världens absolut längsta kväll så tar jag nu en bira :-)
Efter att ha pratat med världens bästa hjärtkirurg som bytt en hjärtklaff, bytt ut en bit av kroppspulsådern med en bit plastslang och "öppnat" min underbara Liselott Marklund två gånger för att fixa lite småblödningar så känns det ganska tryggt :-)
Och efter att ha pratat med sjuksyrran på intensiven som tyckte Lisa var ett praktexemplar och kandidat till världens bästa hjärtpatient så tror jag nog jag tar två öl !! :-) :-)
Fast träffa henne får jag inte förrän imorgon :-(
Puss o kärlek till hela världen !! 
(och Lisa, sov gott och när du vaknar och kan läsa det här, jag älskar dig ut i fingerspetsarna) ♥ — med Liselott Marklund.

  
har gjort ett inlägg på

Mamma världens sötaste mamma, nu ska du bara snusa under täcket och läka en stund, sen kan du bestiga berg o allt vad du än önskar





Nu är det onsdag morgon (10 oktober och dagen efter operationen)

Fyra och en halv timme tog operationen och under den tiden var det hjärt- och lungmaskinen som såg till att jag levde...

Känner mig helt lealös, bortkommen, svag och omtöcknad...

Björn och Sandra var där...svagt medveten om dem

Hade kateter (som jag faktiskt inte kände av)
Dräneringsslang från hjärtat (tjock som en trädgårdsslang där det rann sårvätska och andra läskiga saker ner i en stor genomskinlig spann :/ såg inte den själv, tack och lov
Två hål till i magen med elektroder som stack ut och var fästa i hjärtat
EKG plopparna
En hel klase slangar och ting som stack ut från halsen
Syrgas i näsan
Ett lååångt ärr sisådär en 25 cm

Fick dricka vatten...oj så gott det var för halsen
Kräkte OFTA...det gjorde så ont :'( att kräka...jag kramade mig själv för att underlätta och Sandra höll i kräkpåsen :)) fina fina Sandra

Blev avtvättad med tvättlappar och fick tvätta mig själv i ansiktet
Fick stå upp vid sängkanten (med hjälp) samtidigt som de bäddade rent i sängen

De hade full koll på allt jag drack, kissade och kräkte. Jag hade gått upp cirka 5 kilo under operationen för alla vätskor de pumpar i en :/

Min son Hampus kom (hans farmor skjutsade honom till mig) han grät så mycket...lille lille hjärtat, kan ju inte vara helt lätt att se sin mamma full med slangar och apparater, med stora ärr och halvt omtöcknad och kräkande mest hela tiden.

Jag höll honom i handen och smekte honom med tummen kommer jag ihåg, jag minns att jag tog ut syrgasen ur näsan för att visa honom att den slangen inte gick ner i halsen utan den bara var kort och inte gjorde ont. Försökte på något vis förklara att det var inte så illa som det såg ut....fast egentligen var det det...jag mådde skit och ville egentligen inte vara med längre...
Hampus sa att jag, mitt i en mening somnade, för att vakna till efter någon minut och fortsätta att prata precis där jag slutade när jag somnade :))
klaffoperation
Jag tog kortet fjärde dagen efter klaffoperationen





















Alla försvann...tror jag...men Sandra kom tillbaka och bara satt hos mig, hade fått komma upp till den vanliga avdelningen och eget rum nu. Så skönt att ha henne där, jag somnade och vaknade till emellanåt, kräktes med hennes hjälpande hand till kräkpåsen. Fick en färgsprakande gosekatt av henne som jag använde som kramekatt när jag behövde kräkas :)

Mådde skit...

DAGENS FACEBOOKINLÄGG!




Lisa hälsar till alla :-)
Talbar o har suttit upp...
Mår lite tjuvtjockt, men på hyfsat humör efter omständigheterna :-) — med Liselott MarklundThorax operation i Lund.


I brist på en len, slät o gosig marklundare (dvs Liselott Marklund) så är det snart dags att sova sked med Loppan Marklund. Men hon är väldigt kelig också :-)

När jag lämnade Lisa hade hon fått två trädgårdsdräningsslangar bortplockade från magen, satt i fem minuter på sängkanten och försökte äta lasagne, men var lite för trött för att sitta länge :-)

Men hon åt två skalade tomater !!!

Men hon skattade lite och tyvärr fått en fjärrkontroll till tvn, bara hon inte blir en tvaddict.... !!!
Allt går toppen, och förhoppningen är att hon ska köra rullatorrally med sjukgymnasten imorgon!
Då kommer hon säkert spurta till hisshallen med sin älskade mac och uppdatera alla sina vänner själv.
Tack Hampus Andersson och Sandra My Jaensson för idag ! — med Loppan Marklund